fredag 9 mars 2012

Maxima

Min fina tupp Ragnar på uppvaktningstur runt rosen Maxima. Tyvärr har jag numera flyttat ifrån både tupp och ros. Jag hade planterat in en hel del gammeldags rosor och andra mormors växter på gården med anor från 1700-talet. Tycker att det hör till på en sådan plats. När man sedan flyttar känns det tufft att lämna det man skapat.Samtidigt finns glädjen att få börja med något nytt! Många sade till mig att gräva upp växter, men det kändes fel både mot platsen och de som övertog stället. Nu känns det ändå så att jag kom dit för att återskapa den trädgård som en gång fanns där.Vi blev kvar på platsen i fem år. Vacker plats med ro givande omgivning, sjöutsikt och enbart en granne. Som för övrigt visade sig vara syssling med Mats...;) Hoppas gårdens föregångare blev nöjda med mitt arbete. 

4 kommentarer:

  1. Ha det så kul idag!

    Kallbänkar kanske man ska prova... det har jag bara tänkt på..

    Kram Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lättare än man tror. Varmbänkar är lite jobbigare. ;)
      Kram Åsa

      Radera
  2. Jag funderar också på hur det skulle kännas att flytta ifrån det man har skapat...men som du skriver, man får ju nåt nytt att skapa istället! :o)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Javisst får man skapa något nytt, och det är otroligt spännande. Men det känns lite i hjärtat när man tänker på de växter som finns kvar därborta...tack för att du lämnar en kommentar. Nybörjare som jag är i bloggvärlden har jag massor att lära ;)

    SvaraRadera